FREMTIDENS SKOLE…NÅ, UTRYMMET LÄR

Workshop- utforming av dagens skoler , 12.-13.09.2001,
Tromso, Norge

 

 

FRAMTIDENS SKOLA…NU, utrymmet lär

Verksamhetsformerna i en skola, som understryker lydnad och ordning, beror å ena sidan på den kyrkliga å andra sidan på den militära undervisningstraditionen, där läraren och utbildaren är en odiskutabel auktoritet och informationskälla. Båda dessa egenskaper hos läraren har förändrats. Nuförtiden är läraren för det mesta en tränare, som visar vägen till kunskapen. Skolans uppgift att dela ut kunskaper håller allt mera på att ersättas av uppgiften att uppfostra. Så har det ju alltid varit, men tyvärr upptar dagens livsrytm allt oftare båda föräldrarnas tid för att de skall klara av arbetsmarknadens krav och då faller uppfostran av barnen allt oftare på samhället.
En gammal visdom lyder: “För att uppfostra ett barn behövs hela byn“ kunde i dagens urbana samhälle betyda, att hela det samfund, som barnet hör till, är förpliktat att verka för barnets bästa. Alla vuxna, förutom de egna föräldrarna, far- och morföräldrarna och grannarna samt kompisarnas föräldrar, är vuxenmodeller för barnet. Deras råd, anvisningar och handlingar är beteende- och rollmönster för det kommande livet. I denna uppgift har läraren och skolmiljön ett speciellt stort ansvar. Om skolan som institution och fysisk omgivning kan vara mera lockande än ett köpcentrum i en förort eller varuhusen i centrum, kommer den närmaste framtiden att utvisa, när vi får mera erfarenheter av våra nyaste skolor som verksamhets- och inlärningsmiljöer.

Det förgångna
Grundstrukturen i skolutrymmena återspeglar den riktgivande organiseringsprincipen i kaserner och häststall i det kejserliga Finland. Planlösningen med korridorer i mitten har använts och används alltjämt som regel när man planerar utrymmen för ämbetshus, sjukhus och skolor. Korridoren har i dessa lösningar vanligen saknat naturlig belysning och i första hand varit ett akustiskt ekande och anstaltartat utrymme, som har tjänat den interna trafiken i byggnaden. Färgerna i utrymmena har följt den ljusgröna linjen, som minst anstränger ögats optiska motståndskraft. Denna färgnyansvärld har varit ett medvetet val, gestaltpsykologiskt lugnar den en människa effektivast. Klassrummen är traditionellt låsta, separata rum, varje lärares “eget lilla rike“. Bristen på flexibilitet och variationsmöjligheter av utrymmena har för sin del förhindrat en naturlig integration mellan de olika läroämnena. Också matsalen och biblioteket har traditionellt varit låsta utrymmen. Skolans personal har avgjort vem som får använda dessa utrymmen, och de har inte på långt när alltid stått fritt till förfogande. I allmänhet har dessa utrymmen en yta på flera hundra kvadratmeter och man använder dem högst ett par timmar om dagen.
Lösningen för utrymmen och trafik baserar sig i den här modellen närmast på, att kunskaper finns att tillgå bakom en låst dörr, hos läraren som står bakom katedern. Inlärningen grundar sig på att dela ut information, vilket sker i klassrummet, och informationen förädlas av varje individ självständigt genom utantilläsning. Ordningen i klassrummet har återspeglat ifrågavarande studiemetod. Lärarbordet liknar i många avseenden en predikstol, där någon berättar något medan fullständig tystnad råder. Man svarar endast om lärarn frågar.

Från nuet till framtiden
Skolutrymmen beställs, planeras och förverkligas tyvärr fortfarande på basen av myndigheternas gamla instruktioner och bestämmelser, fast undervisningsväsendets högsta tjänstemän och andra undervisningsexperter vill att skolväsendet bland annat svarar på samhällets datatekniska utmaning. Den högsta ledningen inom förvaltningen har som mål, att skolväsendet skall vara en del av den världsomfattande “kunskapsvägen“. Skolan skall uppfostra internationella medborgare, inriktade på framtidens företagsvärld och det verkliga livet. Man förväntar sig att, skolväsendet skall finna medel med vilka man får eleverna att binda sig vid skolsamfundet. Man hoppas, att de i stället för passivitet väljer att utveckla sig. Man hoppas, att eleverna i skolan lär sig helheter, där självständighet och självständigt sökande efter kunskaper är viktiga studiemetoder. Motsvarar dagens skolutrymmen dessa syften? Är lärarna och den övriga personalen färdiga för detta?

Förnyandet av skolutrymmena enligt dessa mål kräver helt nya utgångspunkter för skolans utrymmesplanering. Utrymmena skall stöda undervisningen och erbjuda nya sätt att närma sig varje undervisningssituation. Enligt undersökningar lär sig eleverna bäst i de skolor, där man har flera olika sätt att erbjuda undervisning. Modern och framtidsorienterad planering av skolutrymmen betyder välplanerade utrymmen, som tjänar användaren på många olika nivåer. Förhållandet mellan skolutrymmena och de nya studiemetoderna skall stöda varandra. Ett bra utrymme stöder inlärningsprocessen och å andra sidan bör kraven på inlärningsprocessen styra utrymmesplaneringen. Detta tvingar planerarna till kontinuerlig produktutveckling för att kunna identifiera utrymmena och föremålsomgivningen i den framtida skolan. En analys av utrymmena har som syfte att upptäcka utrymmespedagogiken i de olika verksamhetsomgivningarna. Utrymmen, färger, ljus, ljud, dofter och föremålsomgivning har en undervisningsuppgift på samma sätt som de vuxna människor, som verkar inom skolsamfundet eller besöker det. De vuxna må vara lärare eller övrig personal, föräldrar till elever eller åldringar från grannskapet, som kommer för att äta, så är de vuxnas rollmönster för elever och representerar decentraliserad sakkunskap. Den borde kunna kanaliseras till så många nivåer som möjligt inom skolsamfundet och eleverna till godo. I varje klassrum har varje barn föräldrar, som har professionella kunskaper och kunnighet samt livserfarenhet att dela med sig också till andra än enbart sina egna barn.

En viktig uppgift för framtidens skola är att lära socialitet, kollektivitet och medlemskap i medborgarsamhället. Öppenhet och omedelbart utbyte av åsikter och kunskaper är normal kommunikation å ena sidan individer emellan och å andra sidan mellan individer och institutioner, som upprätthåller databaser. Skolan kan vara förutom en enhet, som använder information, också en organism, som förädlar och klassificerar information och lagrar den i sina egna databaser. Skolan bör ha verksamhetsformer, som betonar principerna i forskande inlärning. De nådda resultaten står till förfogande för kommande elever och kan förädlas vidare. Att förverkliga dessa egenskaper och krav betyder för utrymmena och verksamheten i skolbyggnaden öppenhet och transparens samt nya utrymmen, som inte ens nämns på nuvarande utrymmeslistor. Små laboratorier, editeringsrum, demonstrationsvitriner för förinlärningsprocessen eller grupparbetspunkter, som tillåter inkoppling i nätet, längs byggnadens korridorer och aulor ger inlärningen och undervisningen helt nya dimensioner i jämförelse med låsta klassrum på vardera sidan om korridoren.

Att ordna skolbyggnadens utrymmen enligt läroämnesgrupper eller i synergiska helheter, där olika läroämnen stöder varandra, kräver av planerarna djupgående förtrogenhet och omvärdering av de nya utrymmenas funktionella och visuella inbördes ordning. Utrymmesproblemen i grundplaneringen kan ju inte betraktas enbart som visuella frågor, utan det pedagogiska innehållet är det mest centrala kravet i disponeringen av skolbyggnaden.
Den pedagogiska linje och de datatekniska lösningar, som varje skola har valt, påverkar lösningarna av utrymmen både funktionellt och utrymmesmässigt. I bästa fall kan de anses vara lyckade helheter, resultat av en god och uppgiftsorienterad planering.

Sådana tankar kan för nyblivna lärare verka som naturliga lösningar, vilka de redan i praktiken har kunnat pröva i samband med studierna. De lärare, som håller sig till gammaldags undervisning, har eventuellt i början upplevt de nya verksamhetsmöjligheterna som ett hot. När man har insett att de nya verksamhetsformerna utgör alternativ eller möjligheter, har rädslan för det nya så småningom försvunnit och tvivlet har förvandlats till intresse och djärvhet att pröva.

På samma sätt har den nya tanken på skolans hela personal som vuxenmodell och lärare för barn lett till att det traditionella lärarrummet försvunnit. Numera talar man om personalutrymmen med socialutrymmen och kaféer. Lärarna har dessutom personliga arbetsrum med nödvändiga hjälpmedel. De vuxna i skolsamfundet bestämmer gemensamt, hur utrymmena används och hur man ställer sig till livet i skolutrymmena. Ett centralt moment för utrymmenas funktionsduglighet och hela samfundets trivsel är, att alla personalgrupper träffas och lär känna varandra. Skolutrymmena är avsedda att användas så mångdimensionellt och kreativt som möjligt. Detta mål når man med god gemenskapsanda och gemensamt uppställd målsättning. Planeringen av utrymmena bör stöda också denna funktionsförvandling.

Skolbyggnader planerade enligt framtida krav stöder med sitt fysiska väsen och sin funktionella struktur syftena för KOLLEKTIV INLÄRNING och erbjuder möjligheter till FORSKANDE INLÄRNING. Byggnadslösningarna ger det omgivande samhället en naturlig möjlighet att delta i skolans verksamhet och erbjuder skolan EN DECENTRALISERAD SAKKUNSKAP. Byggnadernas ÖPPNA INLÄRNINGSOMGIVNING garanterar lärarna och eleverna ett möjligast flexibelt, varierande och trivsamt arbetsmedel. Rätta tekniska utrymmeslösningar ger en möjlighet till intellektuella NÄTVERK till det omgivande samfundet och vidare till hela “världsbyn“. De är ett medel för inlärning av de interaktiva verksamhetsformerna. Utrymmeslösningarna i skolbyggnaderna skall stöda användningen av strukturella studiemönster, vilka baserar sig på självstyrelse, vare sig det gäller en nybyggnad eller sanering. Med hjälp av skolornas datatekniska utrustning och olika hustekniska system kan skolorna börja fungera enligt nya, flexiblare och mer användarvänliga principer.

Inom några år förvandlas de utrymmen, som har reserverats för ADB-undervisningen, till normala undervisningsrum eller till “surfing-barer“, då barnen redan hemma, i lekskolan och i förskolan bekantar sig med olika datatekniska material. Datatekniken är redan i dag en del av alla läroämnena.

Inlärningen i framtidens trådlösa omgivningar befriar arbetet i skolorna i en hittills obekant riktning. Mediatek, användnings- och förvaringscentrer för många traditionella och digitala media, öppnar spännande möjligheter till att genom informationsnät anslutas till en världsomfattande virtuell “kunskaps-, kunnighets- och erfarenhetsrymd“. Som en modern tillämpning kan vilken som helst av världens toppföreläsare, med hjälp av videokameror och dataprojektorer, dela ut information till eleverna. Ett något futuristiskt, men i den närmaste framtiden möjligt alternativ är att hela skolan eller storundervisningsgrupper i auditoriet med hjälp av hologramföreläsningar får uppleva föreläsarens eller uppträdarens tredimensionella, personliga presentation. Det skulle inte överraska mig om en sådan pedagogisk tillämpning att en specialgäst i engelska språket vore en avgudad ungdomsidol, som skulle ha något nyttigt och intelligent att säga för att främja språkkunnigheten, eller som för barnen skulle presentera sin vädjan mot droger. Det vore inte så illa, om en nyutnämnd vinnare av nobelpriset i realtid presenterade sina egna idéer som interaktiv presentation för elever i olika tidszoner.

SKOLORNA SKALL BLI STADSDELARNAS VERKSAMHETSCENTRER FÖR ALLA ÅLDERSGRUPPER

Den genomsnittliga användningsgraden för dagens skolutrymmen är i Finland ca.19 %. Samtidigt funderar man i byar, kommuner och städer över bristen på utrymmen för ungdom och på hobbyrum för människor i olika åldrar. Skolans utrymmen och atmosfär bör planeras så, att skolan igen kan vara ett mångsidigt, funktionellt och intellektuellt kulturcentrum i en by eller en stadsdel. Dess utrymmen bör utöver det normala dagsprogrammet fungera som inlärnings- och trivselcenter för områdets människor i olika åldrar. Skolutrymmenas flexibilitet och variabilitet skall ställas som de mest centrala kraven i planeringen av skolutrymmen nu och i framtiden. Genom att engagera skoleleverna som deltagare i planeringen av projektet får man nya synvinklar på detta. Den här dialogen är nödvändig mellan ungdomar och oss medelålders, som planerar skolor, för att uppfattningen om ett gott utrymme för ungdomen skall bli mångsidigare. Genom att engagera eleverna i sitt skolsamfund kan man motarbeta skolmobbning och –våld. Även sönderslagning av utrymmen och vansinnig nedgrisning har minskat på platser, där ungdomarna trivs och där de har engagerat sig i utvecklingen av hela samfundet.
Enligt undersökningarna trivs finska skolelever inte särdeles bra i skolan i jämförelse med andra europeiska skolelever. För amerikanska föräldrar verkar våra skolbyggnader som paradis, då vi inte behöver beväpnade vakter för att styra det normala dagsarbetet och inte heller metall- eller vapendetektorer vid huvudingången för att kontrollera eleverna, och hos oss kidnappas inte barn utanför skolorna.

Några av de nyaste idéerna för skolan
Hos oss i Finland finns det läroanstalter, som baserar sig på distansstudier och ger undervisning på olika nivåer. I dem tillämpas i huvudsak traditionella metoder, men man håller också på att utveckla en modell för en verklig virtualskola enligt grundskolans behov. I avsides belägna trakter och i områden med menföre förefaller en skola utan skolbyggnad och skolväg vara en god och likvärdig tillämpning. Också Uno Cygnaeus skulle säkert acceptera en dylik skola utan skolbyggnad, fast man i en sådan situation inte skulle kunna flytta barnen “från kyrkans och föräldrarnas makt till samhällets övervakning“, till en separat skolbyggnad.

Arbetsgruppen H&M-arkkitehdit
Seppo Markku och Anneli Hellsten, arkitekterna SAFA